Emmaboda var bra men parkeringsplatsen var bäst. Champagne, vänner och kassettband- privatfesterna vid bilen var både snyggare och lät bättre. Bilderna ovan är tagna när bilstereon överröstade festivalsorlet med ROLLING STONES - LAST TIME, från mammas BB-band hon fick av pappa när jag skulle födas.
(Och till ägaren av bilen Sandy dansar på kan jag berätta att du missade en bra fest. På ditt biltak. Synd.)
Till er andra som inte var bjudna, eller till er som var där och vill minnas- parkeringsplatsens soundtrack, Emmaboda 2010.
Crystal Castles är knark i musikform, det finns inget annat sätt att formulera det. Tusentals hipsters står och rör sig som om de tagit MDMA och allas ansikten förvandlas till obehagliga Jack Nicholson-leenden. Publiken dansar inte, de dyrkar.
Och jag har aldrig fattat grejen förrän nu, det här är hjärntvätt som bara fungerar live.
ED BOR, min Italienare, tog bilderna på Emmaboda. CC ville inte ha några fotografer i kameragropen, så inga bilder tagna av mig finns från den konserten. Men mer rapportering från festivalen kanske kommer om jag framkallar mina rullar någon dag.
