take your time she's only burning

Någon gång mellan konkurrens med Bryan Ferry i Roxy Music och samarbeten på Bowies Berlintrilogi hann Brian Eno släppa ett par revolutionerande soloplattor.

Here Come the Warm Jets sliter ut högtalarna och skär i öronen på grannarna. Speciellt Baby's On Fire och Driving Me Backwards.

if bowie's doing lou, and lou is doing bowie, then lou is still doing lou/////////lou doing bowie doing lou, with bowie producing

Walk on the Wild Side, Perfect Day, Satellite of Love - det mesta på Transformer har blivit hänsynslöst sönderlyssnat. Hos mig är varenda tonslinga fastetsad i minnet, och skivans wow-effekt har sakta reducerats till den av en förutsägbar Hollywoodfilm.

Men Vicious är tillräckligt mycket Velvet Underground för att inte tröttna på. Allra bäst är historien om när Andy Warhol beställde låten- Warhol ville ha en låt om någon ondskefull, och preciserade "du vet, en sån som slår dig med en blomma."

sets your spirit dancing

Kate Bush var min Britney. Det var Kate jag stirrade på i timmar av VHS-tittande, det var Kate jag sjöng med lådsasmikrofon och det var Kate i alla hennes roller jag klädde ut mig till.

Men idag lyssnar jag bara. På Moving. Och dansar någon lådsasbalett.

rock n roll suicide

when the everywhere eye asks you who is the emperor of the sky take the archangels thunderbird

i blew up your body, but you blew my mind

Mothers bags and fathers records, the charms of living with parents. THIS SONG BLOWS MY MIND, listen listen listen click click.

L.A WOMAN

and you died sometimes

Venus + kristallglas på min byrå, samt en av mina favoriter bland skivomslag: Cocteau Twins (bra namn, reds anm). En av deras lika fina låtar kan ni höra på spotify om ni klickar på Cocteau Twins - The Itchy Glowbo Blow. En favorit om man vill vandra omkring hemma i ett drömskt skimmer iklädd sammet och slöjor, eller kanske läsa Jean Cocteau's Les Enfants Terribles.

bela lugosi's dead